Sidor

24 maj 2015

Sen sist


Ibland går jag runt med känslan av att inget händer. Allt står stilla och all min tid går åt till annat än handarbete, och det händer såklart att det är sant, resten av livet tar för mycket tid och kraft så att det som är roligt och viktigt på riktigt blir lidande. Men oftast är det mest en känsla, som denna veckan. Jag har gått runt hela veckan och känt att jag inte får något gjort, att jag inte kommer framåt, men när jag tänker efter är det inte alls sant. Det är mest att jag är mitt i samma gamla projekt, harvar på och slutför inget. Jag har kommit in på upploppet på min Pop Spots och bestämt mig för att avsluta med en icordavmaskning, dels för att jag tror det blir snyggare och dels för att blotta tanken på ännu en spetsavmaskning är själadödande.


Jag har också spunnit 100g (eller 106 för att vara väldigt exakt) gråmelerad BFL, men det känns inte heller som ett färdigt projekt eftersom garnet ska bli en mössa. Just nu lutar det åt en Ferns, jag är egentligen mer sugen på en Thicket, men tror att garnet är allt för tjockt för det. Jag ska fundera lite till, för Thicket är ju attans snygg!

16 maj 2015

Den känslostyrda stickningen


Jag är ganska säker på att jag tidigare nämnt att jag stickar en Ikebana shawlette. Det gör jag i vart fall, eller gjorde, fram till för ett par veckor sedan då jag råkade tappa en hög maskor och fick ägna någon timme åt att hjälpligt plocka upp alla dessa maskor igen och simulera omslag, ihopstickningar och annat icke-kul. Sedan den dagen har jag inte tittat på stickningen och varje tanke på Ikebana har gett mig ångest. Alltså riktig ångest. Jag har funderat på om jag skulle repa upp en sisådär 8 varv och sticka om, eller om jag helt sonika skulle frogga hela sjalen och sticka något helt annat. Men mest har jag undvikt att tänka på sjalen helt och hållet, eller varför stoppa där. jag undviker att tänka på sjalar helt och hållet, på rött garn, på stickning. Bort!

Jag försöker intala mig själv att det är värdsligt, det är bara lite garn. Att stickning är kul och att jag faktiskt är ganska bra på att sticka. Det går sådär.

Jag vet inte varför det påverkar mig så mycket, det ÄR ju värdsligt, men ett misslyckade kan få mig att tappa sticksugen helt, precis som att en lyckad stickning kan ge mig världens stickflow och sug efter mer. Jag tänker att det är något jag borde jobba på, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till, att starta upp en massa projekt som jag inte alls är peppad på egentligen och som sedan blir liggande verkar vara min nuvarande strategi. Inte så bra. Men denna gången lyckades jag faktiskt starta upp något nytt. På några dagar stickade jag en Little coffee bean som kändes kul och jag kände mig kompetent och bra när jag stickade den. Mer sånt!

Och idag plockade jag fram Ikebana för att fotografera och skämmas över min kassa upplockning av maskor. Sanningen är att jag hade svårt att ens se vart jag varit och plockat upp tappade maskor. Så kan det gå.

Mer garn


95 gram merino alltså, som jag spunnit alldeles själv av ull från Limmo design! Jag struntar i ojämnheter och oregelbunden twist! Här är min första alldeles egna härva garn som skulle kunna bli något. Jag lutar åt en sjal, eftersom jag alltid lutar åt en sjal. Kanske en Larch till, eller en Multnomah. Något litet att ha rut halsen i mjukaste mjuka merino. 

Och nu spinner jag ofärgad gråbrunvit BFL från Gammeldags som jag tänkte skulle få bli en mössa när den är klar. Någon mönsterstickad lite slouchy (och vad heter det på svenska?) baskervariant tror jag. Jag tänker på modellerna ur Botanical knits 2, Thicket eller Ferns, men vet inte riktigt vad det landar i i slutändan. Att jag inte riktigt själv styr över garntjockleken ännu är ju också en faktor.

09 maj 2015

Den stora möss-skräcken

Det finns vissa saker som jag är rimligt rädd för när det kommer till stickning, som avancerad spetsstickning, figurnära koftor och fingervantar. Sånt som är svårt, krångligt och läskigt helt enkelt. Det är inte så konstigt. Det som däremot är konstigt är att jag hyser en likartad skräck för mössor. 

Mössor borde kunna vara mitt perfekta projekt. Litet, stort utrymme för att experimentera och testa olika tekniker, och så behövs det bara en, vilket helt avvärjer risken för second sock syndrome och liknande. Men, jag är verkligen skiträdd för mössor. Det blir alltid fult och fel, för stort eller för litet eller fel passform eller något annat. Andelen perfekta mössor jag stickat är nog noll och jag har stickat en hel del. Och det är så deppigt när det blir fel, så jag lägger ner och blir lite räddare till nästa gång. Jag har en del fina stickade mössor och baskrar bland mina Ravelryfavoriter, och jag hade gärna utökat min garderob med några olika för olika väder och humör men det går liksom inte. Jag skulle behöva gå en möss-skola med tips, tricks och knep för hur man får till den perfekta mössan. Men jag har inte hittat några, mössor är väl för enkla, det är ju för fasen ett nybörjarprojekt, och så sitter jag här med värsta skräcken, hjälp!


Just nu jobbar jag upp modet för att sticka en Pebble | Cliff Hat som jag till och med vågat lägga i min kö på Ravelry, och garn har jag också hemma. 

Bara att sätta igång alltså! Fast nu måste jag laga mat...

08 maj 2015

Rockvård

Jag har letat runt en del efter hur spinnrockars trä bäst vårdas och behandlas och har haft svårt att hitta bra information. Många skriver att det beror på tidigare behandling, och det är såklart korrekt, men gör det inte helt lätt för någon med en nyköpt begagnad rock där tidigare behandling enbart är en gissning.

Jag gissade mig dock till att min rock tidigare oljats och började därför leta efter olja eller vax eftersom jag klurat ut att det var rätt väg att gå. Vax särskilt anpassade för spinnrock hittade jag på Etsy och i någon rockrelaterad webbutik, men med frakt så blev det så dyrt att det inte kändes som ett rimligt alternativ, inte ens när det fanns vax med lavendeldoft. Jag gick då över till oljor. Där finns det en hel del alternativ från möbel olja till golv- och köksbänkolja tyvärr var det mesta antingen hemskt processat och kemiskt eller såldes i litersdunkar. Inte riktigt en kvantitet jag behöver.

Men så trillade jag in på Färgriket som säljer ekologiska oljor och färger. De hade flera oljor och sålde små kvantiteter och till slut blev det denna, en golv- och möbelolja för inomhusbruk.


Rocken blev väldigt glad av lite olja och tackade genom att se alldeles fantastiskt fin ut. Träets färg fick ett helt annat djup efter inoljning och jag hoppas att det dessutom skall göra den lite mindre känslig för fläckar och annat.



05 maj 2015

#trippelkofta

Igår lyssnade jag på Rättavigts koftavsnitt och blev sugen på att hänga på deras koftutmaning #trippelkofta. Det vill säga att sticka tre koftor på ett år (jag tänker 1 maj till 30 april). Stickameras och Dödergöks koft-kal gick ju väldigt bra för mig och fick mig att sticka min första kofta (och börja stickblogga!), så en utmaning för att komma igång och sticka koftor på allvar vore kanske inte så dumt.

Jag köpte faktiskt en koftmängd ockragul Drops Nepal igår med tanken att sticka en Golden wheat cardigan och jag har sedan tidigare en koftmängd mörkgrå Lang yarns Merino+ som jag tänker vill bli en V-ringad lite gubbig kofta med fickor, jag funderar där på om jag ska leta mönster eller sticka fritt uppifrån och ner. Tredje koftan är fortfarande oklar, kanske en liten tunnare klänningskofta? Jag har ju en Layercake på gång, men frågan är om den blir något. Jag ska fundera lite, men jag tror kanske att den blir lite för kliig för att det ska vara värt att slutföra projektet. Synd.


Ja, där är ju en plan. Tre koftor, ett år. Jag kör!

Någon annan som hänger på?

04 maj 2015

Pyssel, fast nej, verkligen inte.



Jag lyssnar på En podd om slöjd och mer exakt Vifflas svar på frågan om hon kallar sig slöjdare (bra svar förövrigt, lyssna!). Jag tycker att det är en väldigt intressant fråga och tänkte därför skriva om mina egna funderingar kring orden vi använder för att beskriva det kreativa vi gör med våra händer.

Jag är en mångsysslare, jag stickar, syr, broderar, försöker ibland virka. Det har hänt att jag målat, tovat, ritat och screentryckt, och så vidare. Jag är uppvuxen med att detta och mycket annat främst kvinnoorienterat kreativt arbete kallas pyssel, och ordet pyssel gnagde länge i mig. Pyssel får mig att associera till något litet, något som går snabbt och enkelt att göra, något utan större värde, mest ett tidsfördriv i väntan på viktigare saker.

Inte pysslar man ihop en stol? Men går det att pyssla en kofta? En sjal? En bonad? En handledsvärmare? Jag tycker inte det. Jag vill uppvärdera kvinnoorienterat arbete, både det arbete som kallas yrke och det arbete som kallas hobby. Jag är feminist och precis som jag vägrar "jobba med böcker" när jag är bibliotekarie så vägrar jag pyssla när jag ägnar mig åt något som är en väsentlig del av det som ger mitt liv mening. Jag kan pyssla när jag klistrar små papperlappar på papper med mitt syskonbarn, när jag är kreativ för min egen skull så handarbetar jag. Exakt vilket ord som används är egentligen inte så viktigt. Jag har valt handarbete, andra väljer slöjd eller hantverk. Det viktigaste är att arbete som associeras med kvinnor slutar vara det lite enklare, fattigare, sämre alternativet och att män och manligt slutar vara en jävla norm och måttstock.

02 maj 2015

Rocken och jag

Jag höll tummarna för att underhållskitet till spinnrocken som jag beställt från Spinnvilt skulle hinna anlända innan helgen, och jag hade turen på min sida för i torsdags när jag kom hem från jobbet så låg det ett vadderat kuvert med precis rätt innehåll på hallmattan. Jag ägnade några timmar av valborgseftermiddagen åt att piffa rocken. Nya krokar, nytt drivband och olja bland annat hjälpte till att återställa rocken i gott bruksskick. Sedan kunde jag såklart inte hålla mig från att spinna. Och igår fortsatte jag spinna. Fel färg i och för sig, istället för rosa så borde jag ju spunnit rött där jag spann före och efter några timmars demonstrerande. 

Sent igår kväll kunde jag sedan testa att plya för första gången. Det gick väl sådär, och jag har fortfarande en ständig känsla av att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med, men garn blir det iallafall och jag är alldeles jättestolt över allt jag åstadkommer just nu! 


Jag är fortfarande helt imponerad över hur fort det går, bara idag har jag hunnit spinna en hel del merino (som förövrigt är mycket mer svårspunnet än Shetland insåg jag), och då är jag väl knappast någon supersnabb spinnare.

Något namn har rocken ännu inte fått, jag har en aning om vad det kan bli, men jag får känna lite mer på det först.

Och stickningen, ja, den ligger lite på vänt just nu. Det är väl så antar jag. Men jag hoppas kunna balansera stickning och spånad framöver. Och så skulle jag gärna vilja ta upp broderiet igen, och kanske maskinsömnaden så att jag kan sy mig lite kläder. Herreminje!

27 april 2015

Min nya kompis



I mitten av förra veckan hittade jag en blocket-annons med en Ashford Traditional till salu. Jag skickade fort som attans iväg ett mail och fick snart veta att jag var först ut och att jag kunde komma och titta på- och eventuellt köpa rock i helgen. Sedan dess har jag gått som på små nåliga moln, otålig, glad och lite nervös, och igår var det dags! Jag kom hem med en rock och är alldeles toknöjd och förväntansfull och glad. Rocken behöver lite kärlek innan den är fit for fight och jag har beställt ett Ashford maintenance kit för att kunna olja den och byta ut vissa lite gamla och trötta delar, som spolbromsvajern (om det nu är så det heter) och nylonstaven som håller ihop trampan med, eh, pinnen som driver hjulet? eftersom den är väldigt skör och har gått av ett par gånger. Jag tror också den skulle behöva torkas av och vaxas eller på annat sätt ytbehandlas, exakt hur håller jag fortfarande på att klura ut.

Jag lyckades ändå spinna lite igår och det var väldigt kul, även om det är tydligt att jag måste lära känna min rock innan resultatet kan bli ens i närheten av riktigt bra.

Jag fick också med mig extra spolar och två gamla spolar som tillhört en annan mycket äldre rock, men som ska passa. Det tyckte jag nästan var det roligaste av allt, lite tokig i gamla prylar som jag är.

Rocken har ännu inget namn. Jag har förstått att de brukar ha det, så det kanske kommer till mig senare.

22 april 2015

Hemlisbyte 3

Så var det dags för sista paketet i hemlisbytet och det känns lite tråkigt för det är väldans roligt att få paket hemskickat en gång i månaden. Och roligt att plocka ihop och skicka iväg paket som förhoppningsvis skall glädja någon annan. I mitt sista paket fanns det härligt ofärgat garn från Svarta fåret och en extra födelsedagspresent i form av ett mönster till de fantastiska vantarna Gudrun. Jag har länge tänkt sticka ett par, så nu får jag verkligen se till att ta tag i det!

Jag är väldigt nöjd med alla mina hemlispaket, det känns som att min hemlis tänkt till och dessutom gett mig paket som tvingar mig att vara extra kreativ med garnfärgning och spånad. Tvingar på det allra mest positiva sättet då förstås. Tack så hemskt mycket!


Jag fick avslöjat i sista paketet att min hemlis är Ida som har bloggen Idas handarbete och tänk, det hade jag faktiskt lyckas lista ut alldeles själv! Så, tack Ida för alla fina paket!

Nu återstår det bara att se om den person jag skickat paket till lyckats räkna ut vem jag är. Jag tycker det där med ledtrådar är svårt, så vi får väl se. Om inte så får jag ge mig till känna efter att paketet är öppnat, för jag var inte så snäll som Ida så att jag avslöjade vem jag var.