Sidor

27 april 2015

Min nya kompis



I mitten av förra veckan hittade jag en blocket-annons med en Ashford Traditional till salu. Jag skickade fort som attans iväg ett mail och fick snart veta att jag var först ut och att jag kunde komma och titta på- och eventuellt köpa rock i helgen. Sedan dess har jag gått som på små nåliga moln, otålig, glad och lite nervös, och igår var det dags! Jag kom hem med en rock och är alldeles toknöjd och förväntansfull och glad. Rocken behöver lite kärlek innan den är fit for fight och jag har beställt ett Ashford maintenance kit för att kunna olja den och byta ut vissa lite gamla och trötta delar, som spolbromsvajern (om det nu är så det heter) och nylonstaven som håller ihop trampan med, eh, pinnen som driver hjulet? eftersom den är väldigt skör och har gått av ett par gånger. Jag tror också den skulle behöva torkas av och vaxas eller på annat sätt ytbehandlas, exakt hur håller jag fortfarande på att klura ut.

Jag lyckades ändå spinna lite igår och det var väldigt kul, även om det är tydligt att jag måste lära känna min rock innan resultatet kan bli ens i närheten av riktigt bra.

Jag fick också med mig extra spolar och två gamla spolar som tillhört en annan mycket äldre rock, men som ska passa. Det tyckte jag nästan var det roligaste av allt, lite tokig i gamla prylar som jag är.

Rocken har ännu inget namn. Jag har förstått att de brukar ha det, så det kanske kommer till mig senare.

22 april 2015

Hemlisbyte 3

Så var det dags för sista paketet i hemlisbytet och det känns lite tråkigt för det är väldans roligt att få paket hemskickat en gång i månaden. Och roligt att plocka ihop och skicka iväg paket som förhoppningsvis skall glädja någon annan. I mitt sista paket fanns det härligt ofärgat garn från Svarta fåret och en extra födelsedagspresent i form av ett mönster till de fantastiska vantarna Gudrun. Jag har länge tänkt sticka ett par, så nu får jag verkligen se till att ta tag i det!

Jag är väldigt nöjd med alla mina hemlispaket, det känns som att min hemlis tänkt till och dessutom gett mig paket som tvingar mig att vara extra kreativ med garnfärgning och spånad. Tvingar på det allra mest positiva sättet då förstås. Tack så hemskt mycket!


Jag fick avslöjat i sista paketet att min hemlis är Ida som har bloggen Idas handarbete och tänk, det hade jag faktiskt lyckas lista ut alldeles själv! Så, tack Ida för alla fina paket!

Nu återstår det bara att se om den person jag skickat paket till lyckats räkna ut vem jag är. Jag tycker det där med ledtrådar är svårt, så vi får väl se. Om inte så får jag ge mig till känna efter att paketet är öppnat, för jag var inte så snäll som Ida så att jag avslöjade vem jag var.

21 april 2015

Black metal-mössan

I helgen var jag och hälsade på vänner som väntar barn framåt sommaren. De nämnde att de saknade en mössa för en nyföding, och då tänkte jag att jag kunde passa på att sticka en och samtidigt få användning för lite av mitt restgarn. Djevellue har jag länge haft sparad bland mina favoriter på Ravelry så det fick bli en sån i fingering silke/merino Fallen dark soul från DyeForYarn och fingering merino Super grey moods från Moods of colors, goda förutsättningar för en black metal-bebis där tänker jag.

Mössan var en snabb och enkel stickning även om jag hade en onödigt lång rundsticka som knörvlade sig lite, och så äger jag av någon anledning enbart trästickor i storlek 2, så stickan var både lite för trubbig och läskigt böjlig, men den höll. Inköp av tunna stickor i metall är dock noterat för framtiden.


Jag är inte heller helt nöjd med minskningarnas utseende, jag hade velar ha en snyggare lodrät rad maskor instället för denna rad som är lite ojämn och bullig, det hade blivit snyggare till slätstickningens väldigt definierade små maskor. Jag tänker att jag för såna tillfällen skulle vilja ha ett ordentligt sticklexikon att kunna slå upp ökningar och minskningar i. Nu testade jag några olika under stickningens gång, men alla såg ungefär likadana ut. För ökningarna använde jag mig av metoden med omslag som sedan stickas vridet som det pratades om i senaste avsnittet av Nördic knitting, eller om det var näst senaste?, riktigt snyggt blev det, så det rekommenderar jag! Särskilt till tajta små stickningar där det är lättare att göra omslag än att fippla med att plocka upp maskor.

Jag har inte så stor erfarenhet av nyfödingar så jag hoppas att mössan passar, den var lagom stor för att kunna blockas på en kokosnöt i alla fall, vet inte om det är ett rimligt bäbishuvudsmått?

12 april 2015

Merlot - för sista gången



För några veckor sedan blev jag äntligen färdig med spetskanten på min Merlot och blockade den, sen hände inte så mycket mer, den hängde på en dörr här hemma och såg tjusig ut, fast jag kom mig inte för att fota den och avsluta Ravelryprojektet. Men igår var det dags! Jag var på tokvårig utflykt till Vismarlövs café och bagarstuga och passade på att fota sjalen i en hysteriskt charmig och lantlig miljö. Kanske inte min grej egentligen, men hur ofta har jag chansen att fota en sjal lite slarvigt hängandes över ett gammalt vagnshjul? Aldrig! Så då får jag ju passa på! Jag kan för övrigt rekommendera Vismarlövs café för en lagom utflykt i sydvästra Skåne, och passa på att svänga förbi Soldattorpets mejeri när ni ändå är i närheten, det gjorde vi och fick med oss smaskig ost hem.

Jag är väldigt nöjd med slutresultatet av sjalen, men som jag ofta gör tänker jag att den hade kunnat få vara liiite större. Den är väldigt lång och det är mer en svepa över axlarna-sjal än en linda runt halsen sjal. Egentligen är den kanske lite för tjusig och piffig för min smak, men nån gång ska jag väl kunna vara lite tjusig och piffig, eller så får jag helt enkelt tjusa upp en trasig gammal t-shirt med den.


Spetsbården har jag ju tjatat om tidigare och den var verkligen tradig att sticka, men nu när den är klar så är jag supernöjd. Den blev väldigt fin och passar sjalen. Mönstret som helhet är jag också mycket nöjd med och kan rekommendera! Den förtjänar verkligen mer än sina 102 projekt på Ravelry och det är ett perfekt projekt för en udda härva fint melerat fingering-garn.

Mitt garn kommer från Moods of colors och är specialbeställt i precis de färgskiftningar jag ville ha. Jag beställde två härvor och har mer än en kvar så en bör räcka gott och väl. Nu är frågan vad den andra härvan ska få bli.

10 april 2015

Poddar och mitt bultande hjärta

Det är nog få i sticksvängen som missat att vi fått en ny svensk stickpodd. För ett par veckor sedan kom första avsnittet av Nördic knitting och jag var väl lite halvskeptisk till att börja med om jag ska vara ärlig. En podd av två stickare som gillar långsamt och krångligt och som viger hela första avsnittet åt att prata om en stickdesigner jag aldrig hört talas om? Det låter ärligt talat lite sådär, men podden är helt helt fantastisk! Totalnördig, späckad med kunskap och med alldeles lagom långa avsnitt för att jag ska kunna behålla fokus och ta in det som sägs. Den är också väldigt olik Stickpodden och Rätt avigt som är de två andra stickpoddarna jag lyssnar på. Både Stickpodden och Rätt avigt är betydligt spretigare, pladdrigare, personligare och med fler sidospår. Inte på något dåligt sätt alls, jag tycker mycket om båda två men det är skönt med lite variation.

Jag har försökt lyssna på engelskspråkiga stickpoddar också, men inte fastnat riktigt. Jag vet inte varför egentligen. Språket är ju inget problem, men jag har kanske helt enkelt inte hittat någon engelskspråkig pod som passar mig, lite synd för jag hade gärna lyssnat på fler stickpoddar än vad jag har tillgång till just nu. Istället lyssnar jag igenom Karin och Saras podd från början eftersom jag alldeles nyligen upptäckt Karins Konstgrepps storhet. Jag fattade inte alls tidigare, och nu är jag typ kär.

06 april 2015

Färgat garn

Så, i onsdags blev det äntligen av att jag färgade garn. Den tjusiga emaljerade grytan jag köpt visade sig visserligen inte ha någon emalj i botten, och rent gjutjärn tror jag inte gör sig så bra till garnfärgning så jag snodde en av våra matgrytor istället och får köpa en ny att ersätta den med nästa gång det bär av till Ikea.

Det blev en heldag i köket, först med att blanda alla färger till stamlösningar, och sedan med att färga alla små och stora härvor garn jag hade och det var så fantastiskt roligt och jag blev så himla nöjd. Jag känner mig verkligen biten och längtar efter nästa gång det är dags att färga, först måste jag bara få tag på lite mer ofärgat garn. Och sen fundera ut vad jag ska göra med allt det här färgade garnet, för det går betydligt fortare att färga än att sticka.

Jag brydde mig inte om att skriva upp hur jag blandade färgerna, utan ägnade mig helt åt att experimentera fram olika nyanser och testa olika sätt att färga på. Några av mina favoriter syns på bilden nedan. Det gröna är jag lite extra nöjd med, inte främst för färgens skull, utan för att jag försökte efterlikna en påskliljas färger och lyckades!





30 mars 2015

Garnfärgning


När jag var liten så hände det att jag växtfärgade garn tillsammans med min mor och hennes vänner. Det hände även att jag och min bästa vän växtfärgade garn, jag minns hur vi satt ute på vår gräsmatta och färgade garn i vår stora vedeldade bykgryta och stickade en sommarkväll. Då var vi nog runt tolv eller så. Men sedan dess har jag inte färgat garn alls, trots att jag från och till haft ett sug efter att göra det. Tyvärr har all garnfärgning känts lite meckig, särskilt eftersom jag bor i lägenhet och de så gott som alltid kommer med begränsade utrymmen. Jag har tittat på garnfärgning i glasburk, garnfärgning med hushållsfärg och kool-aid men inte kommit längre. 

Sen plötsligt för några månader sedan fick jag ett ryck och beställde ett startkit med syrafärger från Greener shades dyes. Jag tror det var första gången jag läste om färgen som är syrafärg med som ska vara lite mer miljövänlig, inte vet jag om det är sant egentligen, men miljövänligt får mig att gå igång så jag köpte. Efter att färgen kom så har jag inte kommit så mycket längre, det är så mycket att tänka på med skyddsutrustning och särskilda kärl och allt vad det är, förrän idag då jag ränt runt i en massa second hand-butiker och på Jula och köpt på mig allt jag tror att jag behöver för att göra ett försök. Jag hittade en gammal fin brun emaljerad gryta som jag just nu håller på att rengöra från årtionden av ingrodd smuts och sedan tror jag faktiskt att jag är redo. Galet! Förra veckan passade jag också på att göra små och större härvor av alla nystan ofärgat ullgarn jag har liggandes, så nu har jag en massa material för experiment också. Om det inte går alldeles på tok så kan jag garantera att mycket stolta bilbevis kommer att dyka upp här på bloggen framöver.

26 mars 2015

Hemlisbyte 2

Idag hämtade jag ut paket två i hemlisbytet. Ett väldigt lätt paket denna gång, mycket spännande!

Denna gången var paketet inslaget i en anonym Aftonbladet sport, men det följde istället med ett vykort med lite information om min hemlis förehavanden den senaste tiden och jag känner att jag borde kunna klura ut vem denna person är snart.




I paketet fanns det inget garn, men istället fantastiskt fin Exmoor bluefaced-ull från Fredsminde Unika Design. Otroligt härlig att klappa på och väldigt fina färger som dock var omöjliga att återge i solnedgångsljus, turkos och blå är den inte alls, men grön och lila i olika nyanser.

Tack så mycket!

25 mars 2015

Kalajoki igen

Igår gick jag igenom alla projektpåsar jag hade liggande. Förvånansvärt många innehöll inga projekt alls, utan bara garn, och några innehöll projekt som jag helt givit upp tanken på att slutföra. Så lite froggning och sortering av garn gav mig ett helt rimligt antal kvarvarande projekt - sex stycken. Av dessa var alla utom ett pågående. 


Det sista gnagande dåliga samvetet var som det varit det senaste året ett par Kalajoki som jag började sticka under Dödergöks sockutmaning och som inte blivit klara eftersom min största behållning av sockutmaningen var att jag insåg att jag hatar att sticka sockor. Jag har ändå inte kunnat förmå mig själv att repa upp dem eftersom jag älskar garnet, sockorna blir fina och jag bara har en halv kvar, men samtidigt har jag inte heller kunnat förmå mig själv att fortsätta sticka på grund av tråkfaktorn. Tills nu, för jag insåg för några dagar sedan att jag behöver stickorna för att kunna sticka vantar, och det är fasta rundstickor. Helt plötsligt fick jag ett helt annat incitament att sticka färdigt sockorna! Jag har redan kommit en bra bit på väg och kan samtidigt drömma om Doris som jag vill använda stickorna till när de är lediga.

21 mars 2015

Mer Merlot


Jag vet inte om jag ska säga att det går segt eller att det går framåt med min Merlot. För det går segt, det är inte alls särskilt kul att sticka den där jämrans spetskanten, men samtidigt så går det framåt. Jag har kommit lite mer än halvvägs och jag ger mig inte, jag försöker sticka ett par omgångar spets några gånger per vecka och jag kan nu både se och känna att sjalen faktiskt kommer att bli färdig. Jag är dock inte så sugen på att repetera samma sak med Pop spots när det är dags för avmaskning där, så jag funderar på att antingen skippa spetskanten och köra på i-cord eller liknande istället, eller sticka en spetskant på vanligt sätt och sedan avmaska på något stretchigt vis. Jag har lite tid på mig att fundera på det hela, att avmaska med en spetskant känns iallafall inte som ett alternativ, stickning ska ju vara kul, och detta är motsatsen.