Sidor

14 juni 2015

Golden wheat cardigan


Efter att ha stickat tre provlappar kunde jag till slut lägga upp för min Golden wheat cardigan av Veera Välimäki. Jag är inget fan av provlappsstickning så att behöva sticka tre var otroligt frustrerande. Till koftan rekommenderades stickor 6, men eftersom jag stickar löst så testade jag stickor 5,5. Det visade sig dock att 6,5 var mer lagom för att få rätt stickfasthet. Så även om det var surt att behöva sticka en sån massa lappar så är jag glad att jag gjorde det, annars hade jag suttit med en alldeles för liten kofta till slut.

Jag stickar koftan i okragul Drops Nepal med Knitpro Symfonie wood som tyvärr inte är helt optimala till garnet. Glidigare metallstickor hade nog fungerat bättre, men när jag insåg det hade jag redan stickat en bra bit och hade ingen lust att repa upp, köpa nya stickor och börja igen. Så petfingret får jobba hårt och börjar få en ordentlig valk, och jag är inte ens förbi oket än.

Koftan går snabbt att sticka, jag tycker inte att jag lagt så många timmar på den, och det är snart dags att ta av för ärmarna och börja sticka kroppen. Inte så konstigt kanske när den stickas på 6,5:or.

Detta är min första kofta i trippelkoftutmaningen och jag börjar se fram emot att sticka något nättare och mer arbetet med tunnare stickor. Jag har dock ytterligare två koftmängder i ganska tjockt garn att göra mig av med, så jag får se när det kan tänkas bli något tunnare.

06 juni 2015

Rabarbersaft



Någon gång ibland när andan faller på, för gamla tiders skull och för att minnas något extra smarrigt jag tillverkat så publicerar jag recept här. Idag är en sådan dag. Jag har gjort grymmegod rabarbersaft och vill dela med mig och bevara för framtiden. Saften blir frisk och syrlig, inget för dem som vill ha sötaste sött. Mitt recept är inspirerat av Leila Lindholms, men är mindre sött och mer syrligt.

Rabarbersaft, ca 2 liter

1,2 kilo rabarber, tvättad och skivad i ca 1-2 cm skivor
1,5 liter vatten
1 msk citronsyra
3 dl socker
saften från 1 citron

Koka rabarbern i vattnet i ca 15 minuter, rör inte i grytan under tiden då saften tydligen ska kunna bli grumlig av det.
Sila av saften och häll tillbaks den i kastrullen.
Tillsätt socker, citronsyra och citronsaft. Låt sjuda tills sockret lösts.
Skumma av saften och häll på flaskor.

Späd ca 1:1.

01 juni 2015

Garnvindor


När jag återupptog mitt stora intresse för stickning för några år sedan så lyckades jag plocka åt mig en garnvinda hemma hos en syster. En garnvinda som min mor tydligen hittat på loppis och som jag förstått i efterhand egentligen är en linvinda. Den har funkat okej, men varit ganska trög och trots diverse husmorsknep har jag aldrig fått den att glida bra. Kanske för att det är en linvinda? Kanske för att den är gammal och dålig? Jag vet inte. 

Jag har iallafall varit på jakt efter en ny garnvinda ett tag, så mycket som jag stickar så hade det varit skönt med ett välfungerande redskap, dessutom så är jag sugen på att köpa en nystmaskin och för att kunna använda den så krävs en garnvinda som släpper ifrån sig garnet utan protester. Så i helgen hittade min mor garnvindejägaren en åt mig när vi var på loppis i Tingsryd. En fin Glimåkravinda för 25 kronor vilket känns som ett rejält kap eftersom en ny kostar närmare 600. Som den smålänning jag är måste jag såklart kolla upp nypris för saker jag köper begagnade så att jag kan gotta mig vid tanken på alla slantar jag sparat. Inte för att jag hade köpt en ny garnvinda för 600 när jag har en nästanfungerande hemma, men ändå.

Min gamla garnvinda pensionerar jag men den får bo kvar här hemma tills vidare, kanske skänker jag den vidare så småningom, för även om den har sina sidor så är den betydligt bättre än ingen vinda alls.

Så, nu är nästa steg att börja titta efter nystmaskiner och där har jag ingen aning alls vad som är bra, dags att börja luska alltså för en nystmaskin har jag inga förhoppningar om att hitta på loppis.

31 maj 2015

Händer som skapar

I helgen har jag varit i Småland och bland annat besökt Smålands museum. Där pågår just nu utställningen Händer som skapar som skapats tillsammans med Hemslöjden med anledning av Hemslöjden i Kronobergs 100-årsjubileum. I utställningen har 300 slöjdare fått ställa ut sitt hantverk och bredden vad det gäller både hantverk och hantverksskicklighet är stor, på ett väldigt positivt och glädjande vis. En mycket inspirerande utställning som jag verkligen kan rekommendera alla slöjdintresserade att besöka. Utställningen pågår till den 23/8.

Den tjusiga mestadels stickade tårtan står utanför hemslöjdens lokaler i gamla domprostgården i Växjö.

24 maj 2015

Sen sist


Ibland går jag runt med känslan av att inget händer. Allt står stilla och all min tid går åt till annat än handarbete, och det händer såklart att det är sant, resten av livet tar för mycket tid och kraft så att det som är roligt och viktigt på riktigt blir lidande. Men oftast är det mest en känsla, som denna veckan. Jag har gått runt hela veckan och känt att jag inte får något gjort, att jag inte kommer framåt, men när jag tänker efter är det inte alls sant. Det är mest att jag är mitt i samma gamla projekt, harvar på och slutför inget. Jag har kommit in på upploppet på min Pop Spots och bestämt mig för att avsluta med en icordavmaskning, dels för att jag tror det blir snyggare och dels för att blotta tanken på ännu en spetsavmaskning är själadödande.


Jag har också spunnit 100g (eller 106 för att vara väldigt exakt) gråmelerad BFL, men det känns inte heller som ett färdigt projekt eftersom garnet ska bli en mössa. Just nu lutar det åt en Ferns, jag är egentligen mer sugen på en Thicket, men tror att garnet är allt för tjockt för det. Jag ska fundera lite till, för Thicket är ju attans snygg!

16 maj 2015

Den känslostyrda stickningen


Jag är ganska säker på att jag tidigare nämnt att jag stickar en Ikebana shawlette. Det gör jag i vart fall, eller gjorde, fram till för ett par veckor sedan då jag råkade tappa en hög maskor och fick ägna någon timme åt att hjälpligt plocka upp alla dessa maskor igen och simulera omslag, ihopstickningar och annat icke-kul. Sedan den dagen har jag inte tittat på stickningen och varje tanke på Ikebana har gett mig ångest. Alltså riktig ångest. Jag har funderat på om jag skulle repa upp en sisådär 8 varv och sticka om, eller om jag helt sonika skulle frogga hela sjalen och sticka något helt annat. Men mest har jag undvikt att tänka på sjalen helt och hållet, eller varför stoppa där. jag undviker att tänka på sjalar helt och hållet, på rött garn, på stickning. Bort!

Jag försöker intala mig själv att det är värdsligt, det är bara lite garn. Att stickning är kul och att jag faktiskt är ganska bra på att sticka. Det går sådär.

Jag vet inte varför det påverkar mig så mycket, det ÄR ju värdsligt, men ett misslyckade kan få mig att tappa sticksugen helt, precis som att en lyckad stickning kan ge mig världens stickflow och sug efter mer. Jag tänker att det är något jag borde jobba på, men jag vet inte riktigt hur det skulle gå till, att starta upp en massa projekt som jag inte alls är peppad på egentligen och som sedan blir liggande verkar vara min nuvarande strategi. Inte så bra. Men denna gången lyckades jag faktiskt starta upp något nytt. På några dagar stickade jag en Little coffee bean som kändes kul och jag kände mig kompetent och bra när jag stickade den. Mer sånt!

Och idag plockade jag fram Ikebana för att fotografera och skämmas över min kassa upplockning av maskor. Sanningen är att jag hade svårt att ens se vart jag varit och plockat upp tappade maskor. Så kan det gå.

Mer garn


95 gram merino alltså, som jag spunnit alldeles själv av ull från Limmo design! Jag struntar i ojämnheter och oregelbunden twist! Här är min första alldeles egna härva garn som skulle kunna bli något. Jag lutar åt en sjal, eftersom jag alltid lutar åt en sjal. Kanske en Larch till, eller en Multnomah. Något litet att ha rut halsen i mjukaste mjuka merino. 

Och nu spinner jag ofärgad gråbrunvit BFL från Gammeldags som jag tänkte skulle få bli en mössa när den är klar. Någon mönsterstickad lite slouchy (och vad heter det på svenska?) baskervariant tror jag. Jag tänker på modellerna ur Botanical knits 2, Thicket eller Ferns, men vet inte riktigt vad det landar i i slutändan. Att jag inte riktigt själv styr över garntjockleken ännu är ju också en faktor.

09 maj 2015

Den stora möss-skräcken

Det finns vissa saker som jag är rimligt rädd för när det kommer till stickning, som avancerad spetsstickning, figurnära koftor och fingervantar. Sånt som är svårt, krångligt och läskigt helt enkelt. Det är inte så konstigt. Det som däremot är konstigt är att jag hyser en likartad skräck för mössor. 

Mössor borde kunna vara mitt perfekta projekt. Litet, stort utrymme för att experimentera och testa olika tekniker, och så behövs det bara en, vilket helt avvärjer risken för second sock syndrome och liknande. Men, jag är verkligen skiträdd för mössor. Det blir alltid fult och fel, för stort eller för litet eller fel passform eller något annat. Andelen perfekta mössor jag stickat är nog noll och jag har stickat en hel del. Och det är så deppigt när det blir fel, så jag lägger ner och blir lite räddare till nästa gång. Jag har en del fina stickade mössor och baskrar bland mina Ravelryfavoriter, och jag hade gärna utökat min garderob med några olika för olika väder och humör men det går liksom inte. Jag skulle behöva gå en möss-skola med tips, tricks och knep för hur man får till den perfekta mössan. Men jag har inte hittat några, mössor är väl för enkla, det är ju för fasen ett nybörjarprojekt, och så sitter jag här med värsta skräcken, hjälp!


Just nu jobbar jag upp modet för att sticka en Pebble | Cliff Hat som jag till och med vågat lägga i min kö på Ravelry, och garn har jag också hemma. 

Bara att sätta igång alltså! Fast nu måste jag laga mat...

08 maj 2015

Rockvård

Jag har letat runt en del efter hur spinnrockars trä bäst vårdas och behandlas och har haft svårt att hitta bra information. Många skriver att det beror på tidigare behandling, och det är såklart korrekt, men gör det inte helt lätt för någon med en nyköpt begagnad rock där tidigare behandling enbart är en gissning.

Jag gissade mig dock till att min rock tidigare oljats och började därför leta efter olja eller vax eftersom jag klurat ut att det var rätt väg att gå. Vax särskilt anpassade för spinnrock hittade jag på Etsy och i någon rockrelaterad webbutik, men med frakt så blev det så dyrt att det inte kändes som ett rimligt alternativ, inte ens när det fanns vax med lavendeldoft. Jag gick då över till oljor. Där finns det en hel del alternativ från möbel olja till golv- och köksbänkolja tyvärr var det mesta antingen hemskt processat och kemiskt eller såldes i litersdunkar. Inte riktigt en kvantitet jag behöver.

Men så trillade jag in på Färgriket som säljer ekologiska oljor och färger. De hade flera oljor och sålde små kvantiteter och till slut blev det denna, en golv- och möbelolja för inomhusbruk.


Rocken blev väldigt glad av lite olja och tackade genom att se alldeles fantastiskt fin ut. Träets färg fick ett helt annat djup efter inoljning och jag hoppas att det dessutom skall göra den lite mindre känslig för fläckar och annat.



05 maj 2015

#trippelkofta

Igår lyssnade jag på Rättavigts koftavsnitt och blev sugen på att hänga på deras koftutmaning #trippelkofta. Det vill säga att sticka tre koftor på ett år (jag tänker 1 maj till 30 april). Stickameras och Dödergöks koft-kal gick ju väldigt bra för mig och fick mig att sticka min första kofta (och börja stickblogga!), så en utmaning för att komma igång och sticka koftor på allvar vore kanske inte så dumt.

Jag köpte faktiskt en koftmängd ockragul Drops Nepal igår med tanken att sticka en Golden wheat cardigan och jag har sedan tidigare en koftmängd mörkgrå Lang yarns Merino+ som jag tänker vill bli en V-ringad lite gubbig kofta med fickor, jag funderar där på om jag ska leta mönster eller sticka fritt uppifrån och ner. Tredje koftan är fortfarande oklar, kanske en liten tunnare klänningskofta? Jag har ju en Layercake på gång, men frågan är om den blir något. Jag ska fundera lite, men jag tror kanske att den blir lite för kliig för att det ska vara värt att slutföra projektet. Synd.


Ja, där är ju en plan. Tre koftor, ett år. Jag kör!

Någon annan som hänger på?